I början av 2009 var marknaderna fortfarande påverkade av kreditkrisen och det rådande osäkra investeringsklimatet. Regeringar försökte stötta de egna vacklande finanssystemen och återställa förtroendet genom räddningspaket för banker och investeringsfonder. Med tanke på krisens omfattning har återhämtningstakten varit förvånansvärt hög under andra halvåret 2009, med en konjunkturvändning i Asien och de flesta europeiska länder på väg ut ur tekniska recessioner i slutet av året.
Oljepriser
Brentpriset på råolja var i början av 2009 nere på 40 USD per fat, men återhämtade sig sedan till 75 USD per fat under slutet av året. Den kritiska faktorn som inverkade på vändningen av oljepriset var styrkan på världsekonomins återhämtning. Användandet av USA:s och Kinas statliga utgiftspolitik, särskilt i sektorn för tillverknings- och tung industri, ledde till en starkare än förväntad återhämtning under det tredje och fjärde kvartalet.
När det gäller efterfrågan bidrog den ekonomiska återhämtningen till en högre efterfrågan än väntat från Nordamerika och Asien, och särskilt från Kina och Indien.
Gaspriser
Historiskt har gaspriset haft en stark koppling till oljepriset, men förra året ökade gaspriserna inte lika mycket som oljepriserna på grund av flera samverkande faktorer: stora fyndigheter av skiffergas i USA, där gas kostar ungefär hälften så mycket som olja mätt i värmevärde, den kommande produktionsstarten för stora LNG-projekt samt minskad efterfrågan på grund av den globala ekonomiska nedgången.
Mot slutet av 2009 bidrog en kall början på vintern och osäkerhet kring de europeiska distributionskanalerna till en viss återhämtning av gaspriset.
Brent vs Brittiska gaspriser
|
|
Investeringstrend
Bland oljebolagen finns en fortsatt trend att minska investeringarna i marginalprojekt. De tekniskt okonventionella projekten har skjutits på framtiden eller avbrutits, och budgetarna har skurits ned över hela linjen. Oljebolagen har koncentrerat sig på kärnverksamheten, det vill säga konventionell olje- och gasutvinning, och investeringarna har skiftat från marginalområden till lönsammare lågkostnadsområden. På medellång sikt kommer de största bolagens minskade investeringar under 2009 troligen att innebära svårigheter att upprätthålla reserversättningsgraden eftersom krympande budgetar för investeringar i ökad produktionskapacitet och bristande utbyggnad av okonventionella projekt resulterar i begränsade reserver och produktionsnivåer.
Den ekonomiska återhämtningen ledde till att oljepriset steg till 75 USD per fat i slutet av året. När oljepriset under 2008 nådde 70 till 80 USD per fat var det många företag som investerade i alternativ energi och okonventionella projekt som kanadensisk oljesand eller skiffer, vilka då blev ekonomiskt utvinningsbara. Det är rimligt att anta att investeringarna i alternativa energikällor gradvis återupptas om oljepriserna ligger kvar på en hög nivå under nästa år.
Statistiken pekar på en väsentlig marknadsåterhämtning under andra halvåret 2009, med antal använda riggar närmande sig nivåer som före kreditkrisen, vilket är en bra indikation på att aktivitetsnivån i olje- och gasbranschen har stigit kraftigt.
Företagen har blivit försiktigare med sina finansiella resurser, vilket även avspeglats i utdelningarna, där vissa bolag inte gör någon utdelning för att hålla en så hög likviditetsnivå som möjligt. Vi räknar med att få se ett stort antal fusioner och konsolideringar under senare delen av 2010, med företag som förvärvar resurser för att bibehålla sunda reserversättnings- och produktionsnivåer.
Operativ översikt
Oljeprisökningen är särskilt viktig med tanke på de successivt stigande rörelsekostnaderna. När oljepriset sjönk var kostnadsminskningen marginell och därför var vinstmarginalerna fortfarande pressade.
Andra pressande faktorer är ändrade avtalsförhållanden, med användandet av serviceavtal i nya områden som exempelvis Irak, och regeringsåtgärder för att justera aktuella produktionsdelningskontrakt i syfte att ändra fördelningen mellan stat och oljebolag – vanligen till fördel för värdstaten.
Framtida tillväxt
Allt eftersom omfattningen av tillgängliga eller ekonomiskt lönsamma reserver krymper blir relationerna mellan privata oljebolag, statliga oljebolag och regeringar viktigare eftersom det är de som ger tillgång till dessa reserver – men det är också viktigt att notera att den ökande konkurrensen och bristen på tillgångar har ökat värdet på dessa reserver, och därmed värdet på branschen i sin helhet. Det gångna året har visat att olje- och gasbranschen inte är lika beroende av efterfrågan från västvärlden som tidigare. Efterfrågan från tillväxtmarknaderna har bidragit till att priserna nu är tillbaka på nästan samma nivå som före krisen. Framtida efterfrågeökning på marknader som Kina, och de åtgärder som vidtas för att öka tillgången, kommer att säkerställa branschens tillväxt under många år framöver.